|
|
- Introduktion .-
- Referenspunkter. -
- Utveckling av beroendeskolor.
- Beroendeskolornas inflytande.
- Den glömda aspekten: våldets monopol.
- Slutsatser: Världs monopol. -
- Referenslitteratur. -
Hela ämnet i .PDF-format:
" Den
grundläggande metoden för all strategisk forskning är att förstå att det är
mänsklighetens överlevnad som står på spel i all tolkning och
tillämpning om verkligheten. Sammanfattningsvis beror alla problem och
framgångar i ett nationellt, regionalt eller globalt system av hur
värdesäkerhet och sanningsvärde hanteras via en formaliserad information.
"J.A.R
1.
Introduktion.
Föddes och upplevde intensiva år i Latinamerika innan jag anlände till riket
Sverige 1975, via UNHCR från FN. Mitt förflutna var i ett "ständigt
verksamhetsfält" och omfattade en lång psykologisk /social tid med en
mängd erfarenheter som är svåra att få i Sverige.
Som nykomling från "tredje världen" lades jag i ett läger: AMS- flyktingmottagning ,
vilket betyder mer eller mindre; Mottagning av flyktingar för
arbetsmarknaden. Detta med den tydliga förklaringen att man i detta nya
land var tvungen att börja "arbeta sig från noll" för att kunna
agera i ett "utvecklade samhälle".
Emellertid glöms inte upplevda erfarenheter, födelsemärken, ursprung eller
temperament. De finns kvar i sinnets bakgård.
Mitt intresse för Sverige, (då, som de flesta beundrare av maskiner) riktades
mot miraklet inom teknik, industri och dess accelerator ekonomin. Mitt
intresse, ofta nästan sjukligt, för teknik som antagen "motor" i
ekonomin kan förklaras; Det beror på den höga rang som denna kunskap och
dess tillämpningar förvärvar i det moderna eller postmoderna
samhället. Förutom ett slags nästan enhälligt samförstånd att det är
industrialism eller post industriell system de grundläggande mirakel faktorer
för att lösa utvecklingsproblemen och den mänskliga förmodade utvecklingen.
Efter många års studier och tekniska erfarenheter förblev dock många frågor
obesvarade. Mitt förflutna tvingade mig att tänka på andra mindre
synliga och mer grundläggande livets aspekter.
Kunde en teknisk expert som jag verkligen bidra till att lösa de växande
problemen med mänskliga och sociala strukturer som expanderar och producerar
stora kontraster och konflikter?
Växande problemen som polariserar
och utarmar naturmiljö.
Problem som också sprider sig som en pest, både i den industrialiserade
världen och i den handverkande periferin.
Inför dessa grundläggande frågor var det nödvändigt att utforska ett
perspektiv. Detta individuella perspektiv som presenteras här för att kunna
beskriva mekanismer som normalt finns utanför de formella arenorna för
akademisk forskning.
I det här arbetet om "Latinamerika utvecklingsberoende" vill jag utvärdera
några av de kända teorier, observerade ur dess källa och regionala
perspektiv. Med andra ord görs en studie av dessa skolor, under en
latinamerikansk identitetsanalys, och med hänsyn till risken med att använda
korrelationen med den kulturella referensen till väst och dess referensramar.
Utveckling är enligt vårt nativa oberoende perspektiv en kort process, som
representerar en slags kort överlevnadsstrategi för grupper eller sociala
strukturer, tillhörande en större gren som kan komma att tillåta en verklig
utveckling : Dvs. Människans evolution i sitt individuella,
kollektiva och naturliga perspektiv.
Ur historisk synvinkel har utveckling ses som den drivande kraften i
processer som kolonialism, merkantilism, industrialism, tillväxt på den
internationella marknaden, ackumulering, effektivitet och
"framsteg" ur ett centrums perspektiv . Av denna anledning är
det mycket svårt att analysera problemet med beroende eller problemet med
underutveckling, om dessa aspekter inte observeras med hänsyn till det
troliga misstaget hos den kraftvektorn; den som gav sig rätten att definiera
katastrofen som en triumf för utveckling. tills historien slutligen visade
motsatsen.
2. - Startpunkt. -
Kolonisatörerna i "Latinamerika" ansåg sig vara kultur-,
utvecklings- och vetenskapsbärare, och de inhemska invånarna i de
koloniserade länder kvävdes genom dem.
Så att det "kultursystemet" kunde andas, svettas, älskas och
upplevas varje dag, kom deras administratörer, deras feodala herrar,
deras halva kungar, deras brottslingar, deras sjukdomar och särskilt kom
deras sätt att organisera arméer och hur soldater bör användas.
Den europeiska "eliten" (som ockupationsstyrka) med tid och vatten
gav upphov till sina ättlingar, blandade eller inte. De ättlingar lärde
sig att imitera och skrika för Europa, även om många inte visste så mycket om
det, och ännu färre såg Europa i dess sällsynta asymmetriska tillväxt.
Efter varje generation blev denna efterkommande europeiska elit mer och mer
ett slags omänskligt ljudkort. De förfalskade sin egen verklighet
beträffande sina "moderländer", eftersom det inte var en eller två
av de europeiska nationerna som började med Latinamerikas plundringen,
utan alla tillsammans, och vissa mer än de andra.
Eliten av
imitatörer födda i ett främmande land när de drog ut resurserna för att
skicka dem utomlands, desto mindre förnuft såg de sitt i det dumma arbete som
butlers. Deras psykologisk komplex var tvångsmässigt, det växte ut och
släppte sig ofta i form av ett omedvetet och psykopatologiskt hat mot den
infödda, deras traditioner och deras kultur.
Latinamerika var en koloni och fortsätter att vara en koloni i sin växande
korruption, sedan den inkräktande köpmannen blev ockupanter och stannar
där, påtvingade sin avvikande "modus vivendi" under alla
dessa generationer över kontinenten.
Plundringen av Latinamerika fulländades efter det så kallade
självständighetskriget, som inte var ett krig av mental avkolonisering, Det
blev tvärtom att plundring accentuerades. Endast en ideologisk
avkolonisering skulle ha befriat den södra kontinenten.
Plundringen av Latinamerika blev enorm, först på väg till Europa och sedan
till Europas bästa representant; USA. Allt våld som tillämpades på
Latinamerika var inte det våld på grund av politiska konflikter, utan våld av
grundläggande ekonomisk, etnisk och hierarkisk natur från dess ursprung.
Därför är hatet i kolonisatörernas ättlingar en kedjereaktion, med tanke på
det socialpsykologiska vakuumet och bristen på identitet, inför traumat
mellan att representera det ockuperade territoriet eller
ursprungslandet. Detta hat riktas dagligen mot regionens inhemska
kulturer. Och det hatet, förblev en kedjereaktion, det vände sig även
som motreaktion genom utformning av "lumpen proletariat", som i sin
korruption förorenar sitt eget ursprung och de förtryckta medbörjare.
Precis som tvångssjukdomen tvingar
individen att svälja allt han hittar, hade och har efterkommande i sitt
sjukliga statslösa behov av erövraren en tvångsmässig tvång att utnyttja och
ge allt till "förfäderna" på andra sidan världen; en typ av
traumatisk reaktion vanlig för oönskade barn: En slags självmedveten
besatthet. Enorma naturliga rikedomar, inklusive de autoktona,
förvandlades till missbruksartiklar. Detta brutala tillstånd blev extremt,
särskilt i Nordamerika, just där blev folkmord idrott. Miljoner
aboriginer betalade för sin oskuld och dess höga naturliga utveckling med
tortyr och död.
Med Europas "kolonialism" började en kolossal plundring och smittsam
parasitism på kolonierna, och det var deras historiska förflutna som
framkom; deras piratkompetens, deras pragmatiska idéer, deras teorier,
deras tekniker, deras religiösa institutioners hyckleri, deras organisation
och deras krigskonst tillämpades när de kom, allt som det grundläggande
bagaget för deras existens och deras kultur.
När "erövrarna" anlände drömde de om dominans och visade sin
överlägsenhet med rop, flaggor och trummor; då de fann inget motstånd, misstog
de. Eftersom de ofta var välkomna istället för att bli misshandlade
eller dödade av de infödda, trodde de inte att de som erbjöd vänskap var
deras jämlikar. Kolonisatörerna tolkade bosättarnas vänlighet som feghet
och deras enkelhet som barbarism.
Kolonialismens historia, liksom de flesta västerländska geopolitiska
utvecklingsteorier, är en del av Västerländs historik och inte utformad
av den så kallade "tredje världen".
Västerländsk historia beskriver som avgörande processen för
självständighetskriget i kolonierna. Detta är bara en enkel västerländsk
berättelse.
För att kunna analysera beroendeproblemet måste var och en ta reda på de
djupa rötterna för detta beroende. Med det problemet framåt kan var och
en då se att den tredje världen aldrig förlorade sin roll som en mentalt
invaderad och ockuperad värld. Som sådan kan det inte ges ännu en egen
historia. Historien om olycka och slaveri i Latinamerika är inte en
historia på den kontinenten, det är en historia av den gamla världen, en
historia om västeuropeiskt ansvar över de ockuperade områdena.
Ansvaret för en fruktansvärd historisk upprördhet är inte och kan inte ligga
hos de infödda i Latinamerika, den kontinentens historia kommer att börja med
dess verkliga oberoende, dess process av mental och ideologisk
avkolonisering, återhämtningen av ekologiska sociala nischer och
återföreningen med sin förlorade identitet.
Som vi kan se stannade kolonialismens allmänna ideologi i den tredje världen,
inte bara för att dominera utan för att dela, växa och bli
effektiv. Förutom de efterföljande eliterna kom nya strömmar av
invandrare, besökare av opportunism på jakt efter omedelbara vinster,
multinationella företag och arméer utbildade utomlands. I samma ökande
omfattning som den kontinentens natur förlorade sina omedelbara och
potentiella resurser såväl som dess naturliga ekologiska och harmoniska
variation.
Det är skrivet med stor uppriktighet om " Latinamerikas öppna ådror
", men ingenting har förändrats i de växande mekanismerna för
exploatering av väst. Mekanismer som gör miljoner idag dör av hunger eller
sjukdomar i periferin närmast centrum, medan stora mängder basprodukter
ruttnar, förbränns eller används som djurfoder i västens egen besättning,
allt för framsteg i marknaden och det ekonomiska framstegets namn.
Misär eller hungersnöd i Afrika
eller Latinamerika ses i väst som "naturkatastrofer" eller problem
orsakade av interna konflikter och inte som en följd av global polarisering
som ger upphov till "rika" och "fattiga" länder, både
materiellt och mentalt, Det är därför de talar om ”frivillig solidaritet” och
inte om skyldighet och direkt ansvar.
Det direkta förhållandet mellan oförmågan att skapa ett eget kontinentalt
självförsörjningssystem i varje tredje världs region och väst ekonomiskt -militära
våld, som infördes för att fortsätta med polarisationen mellan periferin och
"centrumet", har aldrig nått diskuteras på allvar som orsaken till
denna enorma icke proportion som dödar miljontals människor varje
år. Erkännandet av den ovannämnda orsaken skulle innebära erkännandet av
ett ansvar av enorma historiska proportioner.
Den industriella revolutionen och marknadsmekanismerna i Europa och senare i
det så kallade väst, förstärkte krafterna och medlen för kolonialt tryck,
trots detta kallas inte längre kolonialism utan blev förfinat som
"frimarknads regler."
Denna process,
tillsammans med det strukturella våldet som skapades för att förtrycka och
isolera nationer som verkligen sökte självständighet, gjorde de
"fattiga" fattigare och de rika extremt rika. Nivån av slaveri
idag, i en värld av ekonomiska globaliseringen genom kontroll av
teknisk-virtuell spekulation det är inte längre endast för individuellt
slaveri, utan hela nationer och regioner är underkastade.
Ur väst pragmatiska perspektiv betraktas inte folkmord, förstörelsen av otaliga
ekologiska nischer i periferin, som grundläggande problem, de är berättigade,
är nödvändiga för "framsteg" och "civilisationens"
tillväxt.
Det är först under de senaste decennierna som industriländer blir nervösa för
de sekundära effekterna av "global utveckling" och därmed närvaron
av en global katastrof. Och det är därför det inte skulle vara konstigt
att söka medel för att skapa konflikter eller andra i förhållande till
folkmordet på befolkningar.
Erövringsmodellen började med kolonialism, tillät förbättring av användningen
genom indirekt och strukturellt våld, De "legaliserade"
användningar av förtryck och dold slaveri. Instrument för social
strukturering som gav upphov till ett ohälsosamt sätt att leva livet;
prioritera det och sedan förnedra det.
Enligt erövrarens mentalitet är centrumet värt mer än dess omgivande regioner
och periferin är naturligtvis bara den mest tillgängliga för alla erövrarens
nyckar.
3. - Utvecklingen av beroendeskolan. -
Uttrycket "beroende" är mycket otillräckligt för att beskriva
periferin. Beroende på vad?
När man tittar på dessa välmatade och klädda varelser på gatorna i Europa
eller väst, ser man bomull från Kina, Indien eller Mexiko. Dessa
mänskliga enheter rör sig i en komplex infrastruktur bestående av koppar från
Chile eller Zambia eller andra grundläggande element som togs från Afrika
eller Latinamerika. Man ser dem, dricka det bästa kaffet från Brasilien
eller Colombia. Och alla dess maskiner, oavsett hur komplexa de är,
finns och fungerar tack vare strategiska mineraler och bränslen från
"periferin".
Vem är beroende av vem?
Vad är beroende egentligen?
Kan ett offer vara beroende av sin parasit eller är det tvärtom?
Vad vi vet fram till idag är att termen beroende, inom den västerländska
konceptvärlden, är relaterad och utformad för en ekonomisk tillväxt.
Och vad är någon
ekonomisk tillväxt? Om inte, helt enkelt ett konstgjort dominanssystem.
Teorier om social utveckling har funnits länge, när människan upptäcker sig
själv som en tänkande enhet och antar att den kan användas för egen fördel
men mindre med sällsynt undantag till förmån för hela vår art.
Modern utvecklingsteori sägs dock ha fötts efter slutet av andra
världskriget. Alla definitions varianter av utveckling i modernitet är
dock av ekonomisk karaktär, det vill säga de tar inte hänsyn till andra
mycket viktigare aspekter utanför "den ekonomiska visionens värld".
Ekonomin i sin tur, både i sin klassiska, neoklassiska, liberala, neoliberala
eller marxistiska förpackning, rör sig i sin dimension kring produktion
tjänst, arbete, kostnaden för konstgjorda och spekulationer om
vinster. Som i sin tur avgör behovet av katalysatorer som industri,
ekonomisk manipulation och därifrån alla former av spekulation. Det är en
fullständig process som bestämmer graden av "utveckling".
Uttrycket ekonomi är inte ett begrepp som definieras enligt ett gemensamt
vetenskapligt samförstånd eller standard, därför, när vi baserar oss på
vetenskapliga principer, måsta man bilda breda teorier om integrerad
vetenskap, då är vi skyldiga att leta efter den allvarligaste delen av vad
varje ekonomisk skola säger. Särskilt och samtidigt se vilka socialpolitiska
effekter dess applikationer ger. Eftersom var och en av dem har sina
anhängare och kritiker i ett tillstånd som liknar de ja och nej sägare i
politiska partiernas forum.
Tanken på beroende och underutveckling i Latinamerika initierades,
utvecklades och välkomnades särskilt i de länder där västtankens parametrar
hade stort inflytande. Av denna anledning är det inte förvånande att en
västerländsk utbildad ekonom i Chile,Raul Prebisch är väl emot med sin: The Economic Development i Latin Amerika och
det talet Huvudsakliga problem : som
börjar sitt arbete på följande sätt:
"I Latinamerika är den gamla ordningen för den internationella
arbetsfördelningen på väg att begravas. Enligt denna ordning hade
Latinamerika en periferi roll i det internationella systemet, ordern att
producera mat och råvaror för de stora industriländerna. I denna ordning
fanns inget utrymme för industrialisering, dessutom tvingades de till detta
underarbete till samhällets internationella utveckling. Två världskrig under
en människas korta livstid, liksom en mellanliggande period av ekonomisk
kris. Det har fått de latinamerikanska länderna att börja bli medvetna om
sina egna möjligheter, de som söker vägen till industrialisering.
" Prebischs strategi och ECLAS (1) för
att lösa problemen som nämnts ovan sammanfattas enligt följande: (2)
Industrialiseringen måste påskyndas genom att den nuvarande importen ersattes
genom den inhemska produktionen. Av denna anledning bör nationella
företag skyddas mot utländsk konkurrens eller andra stödåtgärder. Sedan
successivt när kapacitet på nationell nivå nådde tillräcklig styrka, öppna
dörrarna till obegränsad normal konkurrens.
Produktionen av råvaror bör fortsätta med sin aktiva roll inom den
latinamerikanska ekonomin. Med hjälp av växande exportintäkter kunde
utvecklingslandet i gengäld importera kapitalprodukter och därigenom öka
tillväxtprocessen.
Utländska företag kan bidra till kapitalackumuleringsprocessen, beroende på
typ och storlek på det specifika företaget.
Statens roll måste vara mycket aktiv som samordnare av
industrialiseringsprogram. Statligt deltagande bör ses som ett slags
garanti för kontinuiteten
i utvecklingen.
ECLA tog också initiativet till att försöka skapa en slags gemensam marknad
mellan de latinamerikanska länderna.
Efterkrigstidens tillväxt avtar i början av 1960-talet och utvecklings
teoretiker vid ECLA ser att deras utvecklingsstrategier inte har gett de
förväntade resultaten. Systemets infrastrukturbas var bara något som
liknade moderniseringsparadigmet som dominerade i väst.
Den mexikanska sociologen Rodolfo Stavehagen ifrågasätter
moderniseringens paradigm med avseende på Latinamerika och lyfter upp sina
sju felposter på denna kontinent: (3)
Latinamerikanska länder har dualistiska sociala strukturer.
Framsteg och utveckling i Latinamerika måste bildas genom distribution av
industriprodukter mot arkaiska, underutvecklade eller traditionella system.
Förekomsten av landsbygdsområden av traditionell eller arkaisk typ är ett
hinder för uppbyggnaden av en stabil nationell marknad mot en process av
nationell och progressiv kapitalism.
Den nationella borgarklassen har ett intresse av att förstöra oligarkins makt
och inflytande.
Latinamerikas utveckling är resultatet av en nationell, progressiv,
entreprenör anda och dynamisk process av dess medelklasser och målet för
regeringar på det ekonomiska, politiska och sociala planet är att stimulera
"social rörlighet" genom tillväxten av denna medelklass. .
Den nationella integrationen av Latinamerika är ett resultat av blandningen
av raser.
Möjligheterna till framsteg i Latinamerika är att arbetare och bönder förenas
och inser att klassintressen är desamma:
"Vi måste avgränsa att den mer kraftfulla neokolonialismen och den
inre kolonialismen i Latinamerika är; Med andra ord, skillnaderna mellan
de industrialiserade länderna och periferin, liksom skillnaderna mellan
metropolerna och landsbygdsområdena, desto mindre möjligheter finns det att
etablera någon klassallians".
Theotonio Dos
Santos från Brasilien sammanfattar utvecklingsberoende teorier med följande
punkter:
Utveckling innebär framsteg inom ett tillstånd av sociala strukturer baserade
på ett nationellt industriellt eller "modernt" system.
De underutvecklade länderna utvecklas med det nämnda perspektivet så snart
hindren av social, politisk och kulturell natur neutraliseras.
Vissa ekonomiska, politiska och psykologiska processer har en speciell
kvalitet för att mobilisera nationella resurser och därför måste dessa
resurser användas i nationell ekonomisk planering.
En ekonomisk teori måste analysera utvecklingsdynamiken i enlighet med dess
egna, konkreta och historiska förhållanden i varje region och även observera
dess manifestationer och konsekvenser.
Varje utvecklingsteori måste också extrahera de grundläggande aspekterna för
att anpassa de allmänna utvecklingsreglerna för tillämpningen av varje
specifik situation.
I överensstämmelse med de nämnda reglerna måste också interna motsättningar
observeras och "formalistiska" eller linjära försök bör undvikas i
övergången från en social struktur till en annan.
Osvaldo Sunkel i
Chile, bidrar till beroendeteorin med aspekter som hanterar de interna
utvecklingsproblemen. Ur ett socialpolitiskt perspektiv väcker Sunkel möjligheten
till politiska allianser mellan vissa grupper av medelklassen och andra med
mindre ekonomisk kapacitet, både inom stads- och
landsbygdsstrukturerna. Till skillnad från Prebish trodde Sunkel
om möjligheterna att motivera en nationell utvecklingspolitik i grunden beror
på de interna förhållanden som är typiska för regionen. Sunkel och
Pedro Paz utgör en tvärvetenskaplig position, vilket indikerar att,
händelserna i ett land som domineras av ekonomisk-imperialistiska styrkor, är
den avgörande faktorn för att genomföra en specifik utvecklingsstruktur.
Inom en viss marxistisk inspiration utvecklar ILPES (4) nya aspekter av
studiet av utveckling och beroende, som implementerar beroendeskolans
teorier.
José Medino Echavarria ,
chef för ILPES, Fernando Henrique Cardoso (5) och
Enzo Faletto beskrev i sitt
manuskript "Beroende och utveckling i Latinamerika (6) beroendessituationen som ett historiskt fenomen, med ett
komplext innehåll, där den avgörande faktorn bygger på förhållandena mellan
den beroende ekonomin och världsmarknaden och dess huvudaktörer .
i samma linje Cardoso och Faletto beskriver Theotonio Dos
Santos (7) i sin ekonomiska krisen och politisk kris och i den nya karaktären
av enheten amerikanska investeringar växa och ändra sina strategier från
kontroll av primära resurser till en viss nivå av industrialisering, därmed
förlorar Latinamerika sin egen nationella eller regionala utvecklingsdynamik.
Dos Santos definierar beroende på följande sätt:
"Med beroende avgränsas en situation inom vilken ekonomin och
utvecklingen av den ekonomin inom vissa länder är föremål för expansion och
tillväxt av andra ekonomier (i andra länder eller regioner) ) på ett sådant
sätt att den förra underordnar sig en underordnad ställning i förhållande
till den senare. "
Enligt Dos Santos finns det tre former av beroende sett ur ett historiskt
perspektiv:
- Kolonial
- Finansiell - industriell
- Teknologisk - industriell
I Dos Santos-arbetsgruppen (8) fanns det också en annan beroendeteoretiker,
han byggde modeller som kunde förklara problemet med underutveckling: Till
ex. Ruy Mauro Marini. Enligt
Marini domineras den perifera ekonomin av utländskt
kapital som är avsett för export. Arbetarnas roll i dessa ekonomier är helt
enkelt att producera till lägsta möjliga kostnad, så deras löner måste vara
bundna till den lägsta nivån.
För att beskriva exploateringsprocessen i periferin använde Marini termen överexploatering, vilket i sin form möjliggjordes
av det faktum att nationell konsumtion inte var nödvändig för utländskt
kapital. Av den anledningen gav låga löner upphov till en nationell
marknad utan tillväxt och i en konstant ekonomisk kris som ett resultat.
André Gunder Frank
i USA, stimulerades av en annan debatt än USA, i Latinamerika. Genom
studiet av utvecklingen av de latinamerikanska ekonomierna försöker Frank, i
sin "kapitalism och underutveckling i Latinamerika", beskriva en
teori om underutveckling, där studerar han, i grund och botten ekonomierna i
Brasilien och Chile, för att verifiera att utveckling och underutveckling
inte är annat än motsatta sidor av samma mynt ".
Grundläggande motsättningar av dialektisk natur, som orsakar underutveckling,
finns enligt Frank i följande förhållanden:
- Expropriation - Anslag
- Metropolis - satellit
- Kontinuitet - Förändring.
4. - Beroendeskolans inflytande
- De olika teoretiska aspekterna kring utveckling och underutveckling,
som nu har kommit att kallas relativt lämpligt som "beroendeskolor"
har gemensamma referensparametrar:
·
Utveckling under västerländska ekonomiska förhållanden.
Utveckling baserad på skapandet av ett modernt industriellt system.
·
Utveckling som en organiserad administrativ-politisk apparat som
liknar eller efterliknar den i de industrialiserade länderna.
Ur detta
perspektiv används här det som står i Blömström och Hettnes bok :
Beroende och underutveckling ( Beroende och Underutveckling .)
Enligt dem kan beroendeskolornas centrala punkter struktureras under följande
dimensionella aspekter:
1. - Totalitet mot parterna.
Längs denna dimension skiljer man författarna, som har ambition att uppnå
allmänna utvecklingsmodeller, där dynamiken bestäms av systemet som helhet
och i mindre utsträckning av processerna för varje del inom
systemet. Medan vid den andra polen definieras referenspunkten från
delarna och interna förhållanden, för att bygga systemet därifrån, som ett
slags pussel.
2. - Extern mot interna förhållanden.
Här fokuserar frågorna på att definiera vad som bestämmer utvecklingen i en
perifer ekonomi: Är det externa faktorer eller interna faktorer? Som
externa faktorer definieras de som ligger utanför den nationella ekonomins
kontroll, med interna faktorer, de som bestämmer ekonomins funktion inom
nationella gränser, deras orsaker och effekter.
3. - Ekonomisk analys mot det socialpolitiska.
Vissa författare inom beroendeskolan arbetar i grunden med att bestämma
ekonomiska parametrar, medan andra sätter den socialpolitiska aspekten och
dess relationer som centrala. Studera aspekter som faktiskt är direkt
relaterade till författarnas yrkesområde.
4. - Sektoriell / regional motsägelse mot socialklassers.
Samtidigt som vissa författare presenterar utvecklingsproblem i aspekterna av
regional eller sektoriell polarisering inom systemets totala sammanhang och
även inom det internationella sammanhanget och förhållandet till det
nationella, andra villkorar sina studier till klassproblemet, dess
strukturering, dess exploateringsmekanismer: dynamiken enligt den senare
definieras av klasskampen.
5. - Underutveckling kontra utveckling.
Det som kännetecknar beroendeskolorna är enighet om att det är beroende som
orsakar underutveckling. Vissa författare har dock en mer försiktig
attityd, vilket indikerar att fenomen med stagnation, konjunktur och
tillfälle inte bör lämnas åt sidan i dynamiken i något
utvecklingsförsök. En mer extrem punkt för vissa var att anta att den
tredje världen når sin fulla kapitalistiska utveckling och snart skulle vara
på nivå med de industrialiserade länderna ...
6. - Frivillighet mot determinism.
De flesta beroendeteoretiker ser sitt arbete som direkt relevant för den
faktiska situationen i deras länder eller på kontinenten. Det finns
emellertid också en mindre grupp som indikerar att det finns tydliga
begränsningar mellan regionala, nationella och konjunkturaspekter, som beror
mycket på andra faktorer än och skiljer sig från de som tas inom
beroendestudierna.
Vissa konventionella stipendier var inte särskilt övertygade om
beroendeskolornas vetenskapliga kvalitet, trots att det fanns beskrivningar i
tydlig överensstämmelse med de olika ekonomiska skolorna som erkänns av
världen idag.
Efter militärkuppen i Chile, kärnan till ekonomer och sociologer som arbetade
med de grundläggande aspekterna av denna skola, hade inte möjlighet att bilda
en ny central infrastruktur för sina studier, redan territoriellt avlägsna,
de tog också olika ideologiska vägar.
Samtidigt kunde den marxistiska ståndpunkten inte tillfredsställa eller
klargöra orsakerna till underutvecklingsproblemen eller hur periferins
resurser exproprieras av centrumet.
Colin Leys från Kenya bidrog med en
väsentlig materialistisk faktor för beroendeskolorna: (9)
Innehållet och betydelsen av termen "utveckling" är inte
exakt. Till skillnad från Afrika och Asien verkar det som om
Latinamerika bara finner imitativa aspekter när det gäller utveckling i
förhållande till industrialiserade länder.
Det är inte klart om det är de underutvecklade länderna eller massorna i de
länder som utnyttjas. Det är, det är nödvändigt att specificera tydliga
aspekter inom dessa kunskapsområden för att ytterligare analysera
verkligheten av underutveckling.
Begrepp som centrum och periferi är enligt Colin Leys själva
primitiva , de blir kontroversiella frågor som är riktiga för bildandet
av ett par inom det borgerliga utvecklingsbegreppet.
Den huvudsakliga orsaken till underutveckling observeras bara inom
relationerna mellan centrum och periferi och inte i andra aspekter utanför
det relationssystemet.
5. - Grundläggande aspekt av underutveckling:
- Monopolet på utländskt våld och inneboende korruption.
Ideologin för industrialism och industrialisering växte kraftfullt efter
andra världskriget. Det militärindustriella komplexet hade visat sin
effektivitet och överlägsenhet i "krigets konst", och trots att
Europa låg i ruiner, under båda sidors grymhet och galenskap i obegränsad
konkurrens inom den heta konflikten, Dem hade visat att termen mänsklig etik
hade blivit en filosofisk term utan någon tillämpning.
Aldrig tidigare hade det talats med sådan entusiasm om industrialismens
möjligheter, människans framtid var i fabriker, tekniska enklaver, komplexa
maskiner och människans organisation kring dem.
Bakom beröm för tekniken fanns det emellertid inte så mycket ingenjörerna
eller teknokraterna, utan ekonomerna , som byggde ett
kraftfullt instrument för dominans av de industrialiserade länderna över de
underutvecklade: deras transnationella och kontrollen över den "fria
marknaden. Mot staten skulle de "fria" ta hand om att dominera
periferin, planeten och dess resurser.
Det som mänskligheten hade upplevt under dessa fruktansvärda krigsår blev
snarare prototypen för två fronters position, som förde samman de
"vinnande" länderna. Dessa två fronter antog
"motsatta" tillvägagångssätt, låtsas representera två
"ideologier", två sfärer av olika intressen, men de visade sig vara
mycket lika när det gäller att göra industrin effektiv, att utnyttja
mänskligt arbete och markresurser. .
Aldrig tidigare i mänsklighetens historia hade det funnits så starka
kontraster mellan dessa två ideologier och deras respektive områden av
gemensamt intresse.
Under det så kallade kalla kriget upptäckte väldigt få att i verkligheten
försökte de två blocken, de två systemen och de två "ideologierna"
uppnå samma sak på bekostnad av människans exploatering.
De två systemen predikade i Latinamerika, Afrika och Asien om underverk som
industrialismen och dess ekonomiska katalysator erbjöd oss: den
internationella marknaden. Båda systemen trodde och insisterade på den
tekniska utvecklingens överlägsenhet, och båda systemen bidrog till den obegränsade
ekonomiska tillväxten, till bristgränser i vissa länder på bekostnad av att
förstöra och utarma resten av den nuvarande majoriteten tillsammans med deras
ekologiska miljö.
Polarisationsprocessen accentuerades, den växte geometriskt; polen för
materiell rikedom mot den mest förnedrande elände, polen för en elits mentala
elände, mot resten och extrema och tvingade offer.
Den polariserade världen skapar sina egna gränser för intresse; den
första världen, den andra och den tredje. På detta sätt kan man säga att
verksamhetsområdet för de två primära utmanarna skulle baseras kring den
tredjes resursen.
I slutet av andra världskriget hade USA intakt sin enorma industriella
produktionskapacitet. Den andra triumferande makten Sovjetunionen hade
drabbats av ett verkligt slitage av ett krig som koncentrerades på dess
territorium, varför det enorma landet hade stora problem med att anpassa sig
till fredstid.
Genom Marshallplanen kunde USA skapa direkt kontroll över Västeuropas
nationella intressen, som blev beroende av amerikansk geopolitik. Detta
tvingade i sin tur Sovjetunionen att gå vidare till de territorier som
erövrats under kriget.
Jättarnas lopp hade börjat ...
USA och väst, påtvingade sig tredje världen och tvingade dem att effektivt
producera råvaror och naturprodukter. De tilldelades att vara källor
till rationaliserad exploatering genom användning av olika mekanismer:
- Användningen av invasion och militär intervention.
- Användningen av direkt inhemsk våld.
- Användningen av ekonomiskt och finansiellt tryck:
strukturellt våld.
- Användningen av destabilisering på grund av
ekonomiska, etniska eller sociala påfrestningar.
Användningen av
politiska och kulturella medel; Definitioner som "demokrati",
"pris", "val" eller internationella avtal är
opportunistiska västerländska definitioner som blir Machiavellisk instrument
för internationell manipulation.
Ökningen av direkta eller indirekta militära ingripanden från USA eller dess
allierade lyckas konditionera ett alltmer gynnsamt pris för deras behov av
råvaror och strategiska mineraler. Arbetskraften kommer från förtvivlade att
disponerade, de är villiga att förslava sig för att få ett minimalt
försörjningsmöjlighet.
Under perioden 1948 till 85 använde USA sin militära makt över den tredje
världen mer än 224 gånger, utan att räkna med de hemliga handlingarna med
destabilisering och mord på många regioner i periferin.
Efter att järnridåblocket kollapsade har den gamla förevändningen av hot mot
"DEMOKRATI" inte alls förändrats, tvärtom, interventionerna från
"centrum" i periferin är mer uppenbara och öppna, i en värld som
inte längre har industriella och mindre ideologiska förhoppningar.
I vår instrumentvärld i virtuell spekulation, i vår värld som styrs av
maskinens och ekonomins monopol, kan beroendeteorier baserade på första eller
tredje världs skolor inte presenteras.
Vem skulle tillämpa dem?
Så länge det finns ett grundläggande monopol, det som är överhögheten
för ekonomiskt och militärt våld , kan inte genomföras en sådan
process, som annars inte överensstämmer med utformningen av dominansen av en
enda globaliserande makt och dess slöseri i dag.
Sociala eller ekonomiska teorier är bara teorier, de ligger under dess
militära och korrupta karaktärernas inre, tillsammans med bankernas arrogans och
den ekonomiska globala makten i reducerade händer.
Direkt och organiserat våld är det första steget för att konsolidera
ekonomiskt våld, genom ekonomiskt våld struktureras permanent våld som
utarmar och polariserar världen fram till dagen för den definitiva
resurskollapsen.
Att avgränsa beroendeproblemet och utvecklingen till ett område av världs geopolitiken
eller presentera lösningar av ekonomisk eller socialpolitisk karaktär visar
exakt förekomsten av mentalt och ideologiskt beroende av beroendeskolorna
teorier. och deras önskan att komma ut ur en "bur" som tilldelats
periferin, utan att förstå den befintliga undertrycksapparaten som har
utvecklat en ideologi av beroende och är tillgänglig med sitt krafttryck
utanför den; kraft som för närvarande inkluderar de påstådda utvecklade
länder.
Varje försök till mänsklig självständighet utgår från det centrala problemet
baserat på förhållandena för den ekonomiska apparaten och miljöutarmningen i
varje region eller ekologisk zon.
För att uppnå verkligt oberoende måste alla kraftvektorer som utsätts för det
beroende systemet neutraliseras, detta innebär att inte inkludera några av
referensparametrarna i systemet som orsakar själva beroendet.
Den grundläggande mekanismen för underkastelse är användningen av ideologiskt
tryck (media och utbildning), direkt våld, samordnat med ekonomiskt
underkastelse. Detta våld görs allsmäktigt genom stöd av destruktiv
teknik. Ett monopol för ett krig och informationsteknik innebär att både
materiella triumf över resurserna i andra länder eller regioner såväl som den
efterföljande ekonomiska underkastelsen av dem, som har till uppgift att
producera fram till utmattning.
Inte förgäves existerar begreppen centrum och periferi eller första och
tredje värld ...
6. - Slutsatser.
För att sammanfatta de viktigaste aspekterna av problemet med underutveckling
och beroende är det nödvändigt att rena den latinamerikanska positionen i sin
definition av identitet i sökandet efter en egen harmonisering, avkoloniserad
som inte kan definieras ur standardisering av ett västerländskt perspektiv.
"Rationaliteten" född i väst är i grunden baserad på direkt och
ekonomiskt våld, och på fragmentering av vetenskap till specialiteter, därför
är en social lösning bara ett fragment av en lösning, en ekonomisk lösning är
ett bedrägeri som leder till marginaliserade nationer, misslyckade stater och
deras självmord. Och detta händer i den mån osynliga företag tar över
staterna, oavsett om de är utvecklingsländer eller utvecklade länder.
Enligt den västerländska rationaliteten som idag införs även för sig själva
är deras parametrar för reglerna för deras ekonomi de giltiga, dessa bidrar
ändå till en parasitisk existens inte för industriländerna utan framför allt
för de karaktärsföretag vars Nätet av ekonomisk makt sprider sig som en
cancer, både på bekostnad av nationer som är rikt på naturresurser och andra,
som under namnet avancerade tjänstesamhällen har förlorat sin frihet under en
osynlig ekonomisk nätverksmakt i världen, vilken lärs sig hantera sina trådar
av makt med experternas kunskap.
För att undvika periferins
evolutionära uppvaknande används alla kända och studerade våldsmetoder:
- Militärt våld utifrån, i form av invasioner,
interventioner och folkmord.
- Militärt våld inifrån; förberedelse av huvudlösa
trupper, trogna arbetsgivarens design av sina tränare och inte de av
deras folk som de kommer från.
Ekonomins våld som ett strukturellt instrument för militär införande.
- Strukturellt våld genom konstruktion av imitativa
sociala strukturer som inte är i harmoni med regionen eller dess
naturliga invånare. Systemet med strukturellt våld skapar
"zombier" som manipuleras utanför de nationella strukturerna.
- Den programmerade förfalskningen av all information.
- Indirekt våld; alla slags påtryckningar som destabiliserar
en nation eller region beroende av "företagscentret".
Våld och
informations förfalskning är det grundläggande verktyget för att skapa det
hierarkiska systemet mellan nationer, etniska grupper, religioner och
kulturer. Därför måste varje teoretisk analys titta på dessa komponenter
för att analysera en sannolik lösning kring utvecklingen och oberoende av
"tredje världens" och andra regioner.
Rationaliteten i mönstret eller vetenskapens rationalitet är en
opportunistisk rationalitet, det är bara ett sätt att underkasta den som tror
på dem och är oförberedd, eftersom den som spelar inom reglerna för den
rationaliteten glömmer att bakom dem det ligger de väpnade styrkorna och
deras monopol på våld. Monopol som vetenskapen kan använda för att rättfärdiga
sina ingripanden ...
Alla frågor kring humanistisk sociologi, frihet, utveckling, välfärd eller
ekonomi, är relaterade till en typ av skyddssamhälle, skatteprototyp, ett
system som i sin desperation att förlora vad de erhållit med våld fortsätter
att använda sig själv, "effektiv" för sin egen fördel, alltmer
hegemonisk men samtidigt korrumperande och självförstörande.
I sin tur så länge som "utveckling" identifieras med den fysiska
tillväxten av döda strukturer, liksom den okontrollerbara materialansamlingen
i en mindre och mindre aggressiv pol, kommer vi att hitta de som vinner och
växer i falsk storlek och de andra som förlorar. I ett sådant
destruktivt system finns det ingen verklig utvecklingsprocess utan snarare en
regression, förfall och förstörelse av det segrande systemet, som så
småningom kollapsar under dess förnedrande vikt.
Processen med naturligt urval kan dock inte undvikas på lång sikt. Varje
kränkande konstgjord struktur, överensstämmer med dess funktioner mot de
fysiska och kosmologiska lagarna i naturlig utveckling, efter att ha
förnedrats tillräckligt, slutar den med motsvarande kollaps som ett
oundvikligt faktum. Skadorna som orsakas av detta ohälsosamma system ger
emellertid enorma konsekvenser för miljön, mänskliga samhällen och deras
efterföljande verkliga evolutionära balans.
Varje kulturell art av underkastelse är bara en beskattande art med ett kort
naturligt liv som äntligen tar slut och drunknar i sin egen miljö,
artificiellt skyddad och orättvist formad.
Därför, om vi talar om utveckling och underutveckling som följer alla
parametrar för nuvarande kunskap, kan det bekräftas utan rädsla för att vara
fel att ur ett naturligt, biologiskt, fysiologiskt, mentalt och ekologiskt
perspektiv är det mest underutvecklade systemet i världen för närvarande är
vår nuvarande civilisation: vars hegemoni styrs faktiskt av en "osynlig
ekonomisk makt" som tar väldigt seriöst rollen att vara både en vald
enhet och en världs gendarm av resurser och nationer. Och naturligtvis
utesluter detta inte nationer som på jakt efter liknande modeller för
ekonomisk dominans, avser eller kommer att tänka sig att etablera en
multipolär dominans, trots att de förstår att det är något ekonomiskt system
som etablerar den vanliga monopol oavsett hur mycket den skapas i en förmodad
" ekonomisk demokrati ".
Referenslitteratur.
Kuhn , ST. En vetenskapliga revolutionernas struktur - Thales Falun
1992
Bohm ,
D, & Peat , D - Order och Creativity - Bantam
NY 1987
Hettne ,
B - Development Theory and Three Worlds - Longman London
1995 Robertson, R - Globalisering , socialteori och
global kultur -
SAGE London 1992 Boyden , S-Western Civilization in Biological Perspektiv - Clarence P
Oxford 1987 Dicken , P -Global Shift - Chapman Manchester
1988
Lyotard ,
JF -La Condition Postmoderna- Catedra Madrid
1986
Gaylord ,
G - Slump , Urval , Utveckling R
& S Stockholm 1970
Canetti ,
E - Massa och Makt - Forum Helsingborg 1985
- Sistema Integral Infológico 2001,
2005, 2010, 2019
- Hellden ,
A maskinerna och Lyckan Ordfronts Stockholm 1986
- Galeano, Eduardo, De öppna ådror Latin America 1986
- Toffler , Alvin - The Third våg- Wiliam Morrow & CO. 1980.
-
Teoría Integral del desarrollo 1996
(Inst. Fred och utvekligsforkning. GU)
- Sistemas naturales y sistemas artificiales
2002, 2010, 2018 ( GU.)
-
Condiciones cognitivas para el Desarrollo
sustentable 2005, 2017. (GU.)
-
De
Humanos, Maquinas y Sistemas Inteligentes 2020 (GU.)
---------------------------------
Första upplagan 1996-12.
Julio Alberto Rodríguez (Julio
Rodher) Uppdaterad 2020-11-11.
Notera:
.. Det måste förstås att min närvaro som forskare och författare
inom ämnena vetenskap, teknik, biohistoria, psykohistoria, information,
intelligens, system, kognition är avsedd att arbeta med nya hypoteser. Metoder
som kommer att ha stort strategiskt värde i samhällsutvecklingen i syfte att
uppnå transparenta gränssnitt mellan den individuella inre verkligheten och
livets yttre verklighet samt utrymmen för vår överlevnad. Dessa
aktiviteter bör också ses som fördjupade studier av sambandet mellan
naturliga och artificiella system.
Allt detta, förutsatt att resultaten av
respektive uppgifter tydligt kan visa att mina teorier och hypoteser kommer
att leda till verkliga lösningar inför de ofta begränsade påståenden från
normativ vetenskap om mänsklighetens framtid. Naturligtvis skulle jag
vara intresserad av att kunna leda, delta och arbeta med enheter eller
forskningsinstitutioner som verkligen har en strategisk karaktär. Men
jag ser det nästan omöjligt under denna period där svårigheter överväger dem
som förmodligen fattar strategiska beslut men är begränsade av sina instängda
procedursystem. / LinkedIn; (Julio
Rodher)
|