7. Ekonomins hegemoni på IS/IT domän

Få teknologier har haft en så snabb utveckling som IT. Utan överdrift kan man säga att vi är på väg mot en global revolution/kaos som förändrar våra dagliga och individuella vanor, idéer, principer och normer och därmed samhället. (39)

• Information som ständigt förändras på ett kvantitativt sätt kan betyda kunskapstillväxt och information som fokuserar flera kvalitativa parametrar innebär kunskapsutveckling.
• Information som snabbt kan ordna, prioritera, behandla, omvandla, sprida och bearbeta processer är ett nytt sätt att producera och arbeta.
• Data som kan transporteras i enorma mängder och med ljusets hastighet överallt där människor är bosatta, från makrostäder till byar och primitiva bebyggelser ger den gamla definitionen av transport och distribution en revolutionerande innebörd av global karaktär.
• Data eller information kan innehålla allt möjligt från siffror och program till tredimensionella upplevelser med en virtuell verklighet.
• Information som kan förändra vårt kreativa synsätt och genom att modellera verkligheten, tvinga oss att tänka om perioder av förändring eller stabilitet då det gäller organisationsformer, planer, samarbete och beslut.

Den snabba och redan kända utvecklingen är emellertid ,vad man än säger, bara verktygets utvecklingen. När atombomben utplånade Hiroshima och senare Nagasaki talade man om en ny era, atombombens era. När flygplan under början av 50-talet överträffade ljudets hastighet talade man om en teknologisk revolution, senare när mikroelektroniken gjorde möjlig den PC som vi känner idag, samt andra specialister framställde den mjukvara som vi använder, påstår nu många, att informationssamhälle är det nya samhället.

Biologer i sitt eget fält, säger däremot att det är gentikens era och därmed det gentekniska samhället, som till och med kan förändra sina biologiska aktörer, och att den kommer att bli avgörande.

Vad man än säger, talar man fortfarande om olika instrument och dess utvecklingsprocesser under industrialismens era. Snabbare verktyg som tillverkas under samma paradigm världsbild. Alltfler komplexa instrument, verktyg eller redskap och alla dessa relaterade till varandra i ett tekniskt och växande artificiellt "samspel".

Informationsteknologin har sina trogna beundrare, liksom gentekniken, men det finns även många som tror på rymdteknologin. När jag emellertid frågade en expert inom säkerhetsstrategier och konfliktlösning, var han säker på sin sak,

- han sa att alla dessa ovannämnda teknologier kunde integreras för att bygga ett hypermodernt försvarssystem, där intelligenta apor kunde bli duktiga soldater beväpnade med laserkanoner eller kamikazepiloter med högeffektiva bomber som kunde förgöra fienden, utan stora förluster för de som kontrollerade den hypermoderna teknologin. Så småningom kunde experten tänka sig att även ersätta maktskiktet, politiker och regeringen med intelligenta IT-maskiner som kunde följa "rättfärdiga lagar" gjorda i konsensus med människorna-

Det är klart att ju fler "specialister" från olika branscher med sin fackbegränsade verklighet, som blandar sig i diskussioner kring framtidens teknologi, desto svårare är det att bli överens om hur framtiden som helhet kommer att bli..

Samtidigt som den IT klockan etablerar nya tidskvantitativa och kvalitativa begrepp fungerar emellertid våra samhällsstrukturer och samhällets relevanta aktörer som för 200 eller 250 år sedan, när den industriella revolutionen etablerades och växte till med det fackinrutade och arbetsdelande samhällssystemet.

Detta faktum bör inte överraska oss. Varför skulle t. ex. de produktiva apparaterna inom näringslivet eller de akademiska institutionerna på olika universitet i landet plötsligt förändra sin "modus vivendi" när de fortfarande anser sig vara framgångsrika. Varför skulle det institutionella paradigmet förändras när anomalierna ännu inte har definierats som icke kontrollerbara?

När det industriella samhället institutionaliserades gav processen människan en världsbild som blev fullbordad i tids- och rumsperspektiv.

De mekanismer som tvingade oss till institutionen som helhetsapparat är: (40)

• Specialisering, dvs. arbetsuppdelning och begränsad skicklighet. Fördelarna med specialiseringen var att man kunde få arbetat utfört med mindre tidsåtgång och mindre insats av arbetskraft.
• Standardisering, att producera miljoner identiska varor. Standardisering stannade inte vid produktion av identiska varor, produkter och tjänster utan alla mänskliga aktiviteter berördes.
• Koncentration, industrialiseringsprocessen blev beroende av höggradiga fyndigheter och en snabb exploatering av dessa. Förutom befolkningskoncentration gällde det fabriker, banker, varuhus skolor sjukhus, fängelser och jätteföretag växte oavbrutet. (monopol- och hegemonitendenser).
• Centralisering, makten är konsten att centralisera beslut och därefter tilldela olika uppgifter till de som saknar den.
• Storhetskomplex, Institutionens makrofili; kärlek till det som är stort och är i ständigt tillväxt genom att överträffa sig själv i varje steg av "utvecklingen". Man behöver inte djupa forskningsanalyser för att inse hur viktigt det är för varje land och varje medborgare att visa sina "strukturella landvinningar"; längsta bron, snabbaste tåg, bästa valuta, värdens snabbaste sprinter, etc. Storhetskomplex har speciellt varit en pådrivande kraft bakom elitistiska idéer om nationell, etnisk eller regional framgång.

Ett resultat av alla dessa strukturella mekanismer, vilka agerar ömsesidig och permanent med människans dagliga liv orsakar en samhällelig förvrängd bild av verkligheten.

Det är klart bevisbart, att utan en mental "anpassningsprocess" kunde inte jordbruksmänniskan eller/och naturmänniskan uppleva de mekaniska tids- och rumsaspekterna utan stora fysiska och psykiska skador. Det moderna samhället rättfärdigade tillväxtens rationalitet, den industriella tillväxten hade " underbara utvecklingsmöjligheter" människan trodde på det och blev så småningom en del av mekanismen. Militära, polisiära, ekonomiska och politiska regleringsmetoder ingår i industrialismens ideologiska och rättsliga apparat.

Makt och avsaknad av makt är de pådrivande kraften för samhällsstabilitetens hållning. Dessa kan observeras som makro- och mikroaspekter inom ett samhällssystem. Härskarna i form av administrativa, finansiella, militära och politiska komplex med egen dynamik utformar samhällets bevarande regler. Individerna som förlorar sin andel åt det maktkoncentrerande systemet blir då mikrokomponenter inne i den nya ordningen.

Tid och rum har emellertid blivit avgränsande och konstanta enheter som går emot evolutionsprinciperna. Arbetet är en påtvingad aktivitet i stället för en spontan företeelse. Arbetskraft, arbetsförhållande, klasskamp, marknad, produktion och konsumtion är institutionella parametrar i makrostrukturen.

En förenklad modell av Habermas (41) systemvärld och livsvärld skulle beskrivas genom att säga att makrostrukturen, industrialismen och dess makroekonomi på väg till globalisering är systemvärlden och livsvärlden har blivit en inneboende och kontrollerad mikrostruktur. I det moderna eller postmoderna samhället kan inte individen utveckla sin livsvärld utanför samhällets mekanismer.

Industrimänniskan ( androiden) med sina framtida projekt är förhäxad av maskinerna. Maskiner som håller på att ersätta den universella verkligheten. Den mekanistiska mentaliteten, katalyseras av "effektivare" marknads-ekonomiska krafter som ger upphov till framtidsdrömmar om ägandet under gentekniska, informativa cybernetiska eller globala villkor. Ett postsamhälle som skulle bli en ännu effektivare makromekanism

Människans liv "rationaliserades" och hennes aktiviteter delades i standardiserade mikronivåer av tid och rum. Hennes begrepp av verkligheten förändrades till väl anpassade specialiteter.

Människan påtvingades specialisering och genom hennes okunnighet av helheten kunde hon så småningom övertygas att verkligheten var, städer som måste växa till gigastäder, maskiner som måste blir mer och mer komplexa, transporter som ersätter hennes egenartade motoriska utvecklingen, fabriker eller lokaler, eller datorer som produktiva enheter i vilka var och en skulle hjälpa till i samhällets tillväxt utan några bestämda gränser.

Människan strävar fortfarande efter att uppnå den efterlängtade friheten som undviker henne sedan det fackinrutade systemet etablerades...

Människan stoltserar idag med sina mekanismer, sina "skapelser" och prylar. Den fackinrutade individen är emellertid i egentlig mening inte annat än en specialiserad och påtvingad verktygshanterare.

Friheten, har blivit ett filosofiskt och abstrakt begrepp.

Demokratin, en förutbestämd tolerans inom en väloljad samhällsapparat.

Arbetet, mekanismernas beroende variabel.

Fritiden, en mindre beroende variabel som uppnås inom de förutbestämda arbetsrutinerna...

När IT gör sitt inträde, är det inte annat än ett nytt och speciellt verktyg som kommer in i våra liv, effektivare och anpassbart, och IT-verktyg hanteras av specialister vilka hanterar sin specialiserade verklighet inom sitt fackinrutade liv.

Den instrumentala verkligheten i samhället förblir instrumental inom de ramar som institutionen skapade för den verktygshanterande människan om inte någonting grundläggande sker som konsekvens av en paradigmatisk kris. Paradigmatiska kris orsakat av inneboende problem som sprider sig i det instrumentbaserat system samt som en konsekvens av flera enkelspåriga och motsägelsefulla åtagande för att försvara det spekulationsbaserade ekonomiska systemet.

Uppslukade av det mekaniska altaret, som i sin tur uppslukar otroliga mängder energi, och uppslukade av den mekaniska omgivningen som verkar erbjuda artificiell trygghet, tror människan sig ha hittat den perfekta maskinen.

Maskinen som kan arbeta med andra maskiner. Maskinen som så småningom kan ersätta människans alla arbetsmoment, alla specialiserade steg och ge henne den önskade friheten.....

När jag använder termen integralt tänkande eller integrerande tänkande är det inte något helt nytt eller revolutionerande. Människan har en hjärna inte två eller flera, människan har ett huvud inte flera och människan är i särklass en individ med egna villkor för sin utveckling. Människan eftersträvar helhet även om hon i helheten kan hitta tillfälliga mikrodelar.

Människan förväntar sig sammanhängande omgivningar som struktureras utanför sin verklighet utan en gradvis alienation av sin egen världsbild, värderingar och begreppsapparat. När det fackinrutade systemet överväldigade människan, mekaniserades hon under en effektivare hierarkisk apparat.

Kan livet överträffa sig själv genom den "perfekta" och ekonomiska maskineri?

De flesta forskningsinstanser med tillfredsställande infrastruktur (finansiellt- och institutionellt stöd) har direkt anknytning till samhällsapparatens ekonomiska utveckling.

Teknologi måste ge vinst: bara ekonomiska landvinningar stödjer den industriella utvecklingen idag, och för att uppnå detta, är man tvungen att specialisera specialisterna ännu mer på mikronivå och uppnå mikroprodukter av teknisk, men främst av ekonomisk karaktär i stället för att observera växande sidoeffekter orsakade av "tillväxten" samt utforma och utbilda individer med breda perspektiv, vilka kan inse globala konsekvenser och därmed förbereda samhället inför grundläggande förändringar när dessa blir ett faktum.

Många integrerande problemlösningar, där moderna system- och infoteknologiska aspekter deltar, är redan idag teoretiskt möjliga. De kan helt enkelt inte träda i kraft, dels på grund av de ekonomiska regler som härskar i samhället då utveckling bestäms enkelriktat och dels på grund av instängda teori- och tillämpningsspecialiteter.

Ett felaktigt prioriteringssystem där nationella och internationella ekonomiska och politiska intressen deltar omöjliggör grundläggande förändringar, nödvändiga för att överskrida gränser till det som vi skulle kunna beteckna som "informationssamhällets revolution".

Inflytelserika aktörer (industrialismens och ekonomins partisaner enligt Toffler (42) ) i världen, söker bevara det gamla och "beprövade" regelsystemet vilket fungerade "bra" till för några år sedan utan allvarliga störningar.

Den industriella civilisationens anomalier växer emellertid kontinuerligt.

Vissa av de nuvarande problemen i den komplexa strukturen verkar redan ha passerat brytningspunkten.

Dessa nuvarande anomalier agerar och mot agerar med varandra, sprider sig och tar flera område i besittningen.

Problem som kunde lösas med hjälp av teknik och naturvetenskapliga redskap kan inte lösas när ekonomiska villkor härskar över alla tillämpningar. Dessa problem drar dessutom med sig allvarliga bieffekter.

Det är flera faktorer, såsom samhällets ekologiska, utvecklande, sociala, tekniska, medicinska, etc. som dyker upp samtidigt och sprider sig till internationell och senare global nivå. Dessa problem kräver, enorma förändringar och integrerande lösningar, eftersom den nuvarande civilisationens problem idag är globala.

När man begränsar eller omöjliggör helhetslösningar i förändringens anda, hindrar man strömmar av språngvis karaktär som är oundvikliga.

Det är nödvändigt att analysera samhällsvetenskapliga frågor, kritiska eller icke kritiska inför teknologins utvecklingen, IT:s utveckling och dess relation till de direkta och effekt -betonande problem som man vill lösa inom specialiserade arbetsfält.

Hur kan dessutom lösningar förekomma bland specialister som är förslavade av ekonomiska villkor?

Hur kan en ny och billigare filtreringsmetod på någon anläggning i reningsverket hjälpa till om samhället kollapsar på grund av andra mer allvarliga globala komponenter som inte i tid har integrerats vid problemanalysen?

Hur kan IT-verktyg möjliggöra vilka externa och universella parametrar som är viktiga för människans fortsatta evolution som biologisk varelse utan människans integrerade kunskap om verkligheten?

Halva lösningar är bara halva vägen till lösningen inte själva lösningen. Förutom den ekonomiska tvångströjan som kräver vetenskapens enkelriktade inriktning, försök till integration av flera vetenskapsområden genom samarbete idag liknar mycket det informationsflöde mellan användaren och datorn som fanns för flera år sedan: ett seriellt arbetande och bearbetande informationssystem, där den ingående informationen behandlades satsvis och utflödet av resultat var osäkert.

De seriella processerna skulle göras om och startas om varje gång en enda sats inte var den som kunde lösa problemet eller om satsen i programmet gav ett icke förväntat resultat.

Systemet var enkelriktat.

Senare upptäckte man att i ett parallellt bearbetande system kunde inflöde, bearbetning och utflöde av information göras samtidigt och på så sätt kunde man lösa flera problem. Systemet var tvådimensionellt.

Eftersom nutidens anomalier, verkar inte vara tillräckligt stora eller tillräckligt alarmerande för den traditionella och inrutade forskningstraditionen vid olika akademiska institutioner. Dessa är nöjda med att lösa problem genom egna "beprövade" metoder i en allt osäkrare och krisartad global omgivning. Problem som allt sämre kan lösas med hjälp av traditionella metoder.

Samhällets, forskarnas och institutionernas legitimitetskris är på väg till allmän kännedom.

Ska man vänta på den språngvisa övergången utan någon förberedelse?

Kan man övertyga några inflytelserika aktörer att hjälpa till med utformningen av nya forskningsansatser utanför de vanliga specialistinriktade områdena?

Under det agrikulturella samhällets "glanstid" insåg ingen den framtida industriella revolutionens uppgång och effekter. Det nutida industriella samhället med sina akademiska insatser och sin komplexa expertapparat kommer med all sannolikhet att bli fler gånger mer överraskat än sina agrikulturella bröder förr i tiden, när det hittills så väl ordnade systemet säckar ihop på kollisionskurs med morgondagens språngvisa förändringar.

Specialisterna tror sig ha kontroll över globala förändringar som verkar innehålla några fler okända komponenter än de normala i den kända strukturen.

De uttalar sig fortfarande med samma optimism som under 50-talet, fast verkligheten idag beter sig annorlunda än prognoserna. Man tror ändå på industrialismens andra kapitel: postindustrialismen (eller postmodernismen), och att den kommer att bli en fortsättning av den första, detta kan bli ett allvarligt misstag.

Ur instrumentalistens utveckling, utvecklas även människan på ett speciellt sätt. Den ömsesidiga påverkan mellan den biologiska varelsen som vänjer sig till den konstgjorda omgivningen och det ständigt utvecklade verktyget som ersätter flera av relaterade förbindelser med naturen och naturens lagar gör att människan blir en "kulturart" på samma sätt som de "högproduktiva vetegroddarna" eller de genmanipulerade tomaterna som har blivit påverkade av omgivningens "effektivitet" .

Mina idéer vill bl. a. fokusera på "industrirealiteten" fortfarande är ett "de facto" system som historiskt först intog steget på den intensiva materialproduktionen, senare blev den intensiva energiproduktionen och till sist kompletterades med den intensiva ekonomiska produktionen: spekulation.

I detta instrumentbaserat system finns det ännu större risker att människan blir alltmer påverkad och beroende av sin förvrängda omgivning och till sist definitivt förändras till någon slags android-liknande varelse.

 Förutom de aspekter som redan påverkar människan som biologisk och utvecklingsvarelse finns det också andra allvarliga anomalier i vår naturliga omgivning och dessa globaliseras idag.

De globala och växande problemen är en summa av effekter relaterade till människans samhälleliga sätt att leva , dvs. den kulturform som idag kännetecknas som den industriella civilisationen, dess struktur, dynamik och tillväxt.

Det är med hjälp av teorier kring samhällstillstånd, produktionsmedel, produktionsförhållanden, industriell utveckling och teknologins utveckling som vår uppfattning tydligare kan definiera hur utvecklingen av samhällsstrukturen, har utformats och institutionaliserats samt hur de globalt relaterade problemen så småningom brutits ut inifrån kärnan i samhällstillståndet. Samhällstillståndet som instinktiv söker lösningar som fortfarande befinner sig under industrialismens paradigm och synsättet.

Tendensen till system-analytiska och system-integrala lösningar gör att informationsbehandling inom ett modernt IT-system nu är flerdimentionelt. Paradoxen ligger i, att medan användare eller forskare som arbetar med dessa verktyg vid tvärvetenskapligt samarbete kommunicerar med varandra seriellt och genom avgränsade fack som ofta är icke kompatibla med varandra, öppnar IT-teknologin nya vägar för en individuell men samtidigt holistisk tankeprocess.

Utveckling av de gamla maskinerna som genom industrialismen förslavade människor till specialisering och disciplin under tids och rum begränsning verkar nu, genom IT, ge möjligheter till en frigörelseprocess som nästan ingen inflytelserik aktör vill acceptera som tänkbar möjlighet.

Inte ännu i alla fall...!

Det är , enligt min mening, inte IT som är orsaken till de kommande språngvis förändringarna som närmar sig oss och som kommer att avgöra den industriella civilisationens framtid, utan den mänskliga krisen som orsakas av det fortfarande industriella samhällets tänkandet.

IT kan bli det första verktyg som hjälper oss, så att kommande förändringar inte blir icke kontrollerbara eller krisartade, men det kan också bli det bästa instrumentet för att accelerera krisen.

Val av alternativa lösningar är beroende på människans uppfattningsförmåga och om dessa lösningar fortfarande är specialiserade mikrostrukturer eller om de har blivit allomfattande vid rätt verklighetstolkning inför krisen och förändringen.

Samhällsproblem på samma sätt som tekniska, ekonomiska, ekologiska och naturvetenskapliga problem ingår alla i en integrerad systemdynamik. Vid kritiska situationer, är det, det holistiska perspektivet som måste utnyttjas i varje forskningsansats för att leta efter de potentiella icke kända problemen och därmed nya lösningar inför oförberedda händelser under vår mer och mer krisartade omgivning.

Flera nya ansatser relaterade bl.a. till entropi, kaosteori, språngvis modell av förändring, systemteori, integrerande hållbara utvecklingsmodeller samt kognitiva teorier och modeller bör appliceras inom det breda perspektivet.

Samhällets anomalier kan analyseras, integreras och utformas systematisk med hjälp av IT-verktyg men dessa är fortfarande bara verktyg i en kritisk omgivning där förnuftet verkar vara utplånat av samhällets egna fackinrutade aktörer.

Enligt följande schema, kan ett informationssystem beskrivas i meta- makro- eller mikrotillstånd:

Dessa observationsnivåer används för att studera vetenskapens olika omfång, eftersom vetenskap är ett försök att uppnå en hög grad av förädlad information i dess IS, följande slutsatser är möjliga:

• Informationsanalys görs ofta genom omfångsavgränsning.
• Informationssyntes är upptäckandet av alla relationer mellan öppna system.
• Information i sig, är alltid ett begrepp med värde och omfattning.
• Ett fragmenterat IS är i detta perspektiv bara bristfällig information.
• Alla metoder för informationsanalys innebär fragmentering av det tidigare begreppssystem som stödde eller kunde stödja ett IS.

Informatik som vetenskap har därmed oundvikligen ett omfång som innefattar teori, handling och tvärvetenskaplighet. Detta är viktigt att observera inför förändringar på vetenskapens meta- eller makronivån.

Vid ett samhälleligt paradigmskifte är kunskap om information; dvs, rätt sätt att välja en specifik eller en strategisk information, avgörande. Ett IS kan helt enkelt utforma en ny ordning i den entropi som orsakas av skiftet. I paradigmskiftet kan nya kunskaper och nya begreppsapparater både differentieras och/eller integreras.

Genom att placera informatik eller informationsvetenskap som en av tre grundläggande parametrar i nuvarande vetenskapliga tillämpningsområden, enligt nedanstående infologiska triangel, upptäcker vi att dynamiken kring de flesta strategiska aspekter huvudsakligen finns i den ordning och det värde som information har i ett system vid förändring.

Under kognitiva studier av mänsklig utveckling kan informationsvetenskap upptäcka nya rön i form av modeller och logiska strukturer över hur den stegvisa eller språngvisa förändring kan komma att ske.

När integrerade eller holistiska lösningar blir nödvändiga är det först information, i form av nya teorier och handlingar, som interagerar för att utforma nya logiska strukturer och därmed ge plats till en vetenskaplig revolution.

Vetenskapliga tolkningar har förändrats inom vetenskapens historia. Vetenskapens informationskärna i form av enkla meddelande med nya begrepp har emellertid hela tiden funnits i både normala liksom revolutionära tillstånd.

Den kosmologiska omgivningen; verkligheten, ger oss möjligheter till helhetstolkningar. Sådana helhetstolkningar sker när informationsvärdet upphöjs genom kommunikation och interaktion vid frikopplat läge. Kreativ och hög kvalitativ information har avgörande betydelse för skapandet av höggradig ordning. Information av högre ordning (naturlig IS) via det mänskliga skapandet överträffar alltid instrumental tillväxt för att öppna nya gränser.

I vår förståelse av omgivningens struktur och fenomenologi, ser vi både ordning i sin kosmologiskt försök och oordning på väg till en oändligt kaos. I alla dessa observationsprocesser är informationsvärde på högre ordningsnivå grundläggande för vår fortsatta evolution. Evolution som är i ständig förbindelse med de individuella mänskliga relationerna som regleras av någon typ av samhälle

"individen, även den mest marginaliserade, är inte överflödig i förhållande till samhällets dynamik. Rent konkret kan samhället bara existera genom att dess institution och imaginära betydelse fragmentariskt och implementativ förkroppsligas och införlivas av de levande, informerande, kommuniserande och handlande individerna" (43)

Genom dessa meningar förklaras bättre att samhällets IS och dess tekniska tillämpningar bara är ett redskap under bestämda och institutionaliserade samhällsmekanismer.

Samtidigt är det bara genom informationens fria dynamik som systemet kan bära med sig en del av föränderlighetens frukter i form av nya begrepp, nya system och nya idéer, detta möjliggör att ett kritiskt eller kaotiskt läge i samhällets eller vetenskapens inre inte blir ett definitivt sådant, utan i stället en revolutionär förändring som förnyar kända och till nyss okända komponenter.