6. Informationens mikro- och makroaspekter 

Allt vi uppfattar i den kosmologiska verklighet vi föreställer oss är av kognitiv karaktär.

Ur ett vetenskapligt perspektiv är den verklighet vi upplever observerade eller experimentella representationer i form av modeller som kan vara av ontologisk (30) eller epistemologisk (31) karaktär.

I sökandet efter information som extraheras ur verkligheten vill man att sanningsvärdet av vad man får veta åtminstone skall vara tillräcklig för olika ändamål som möjliggör en viss ordning i vårt universum av idéer, teorier och tillämpningar.

Kampen mellan ordning och kaos är ett enkelt uttryck i termodynamikens andra huvudsats: ordning bryts ner av oordning på väg till entropi: saker och ting föråldras, brister, dör och ruttnar, men samtidigt, i naturen, livet och människor råder en stark vilja till ordning. En ordning som existerar genom att bygga information med högt sanningsvärde.

Det är viktigt att förklara att ordet ordning så som det används för att beskriva kaos/kosmos relationen eller information som ordningsbäraren, inte har mycket gemensam med hur samhällsordning, militärordning eller ekonomisk ordning upplevs eller definieras.

Vid sökande av ordning, om man talar om vetenskapliga sanningar kan man säga att de är byggda på "läran om kunskap", alltså: hur vi vet och hur vi vet att vi vet. Detta betyder att vetenskap är begränsad till det epistemologiska planet.

Läran av kunskap är baserad på information eller ansamling av dessa (IS) som inte utformar eller modellerar på basis av:

• Slump
• Spekulation
• Förfalskning
• Tro
• Oregelbundet

Enligt Niels Bohr (33) handlar inte vetenskapen om det som är utan om det vi kan veta om det som är. I detta sammanhang, är en modell vetenskapligt sann om den följer två kriterier:

• Modellen är konsistent. (motsägelsefri eller koherent)
• Modellen korresponderar av icke falsifierade observationer av verkligheten.

 Den skotske fysikern J. C Maxwell kom i sina studier av fysik, entropi och gaser fram till en teoretisk hypotes som har att göra med ordning, vetenskap och information: För att kunna neutralisera eller undvika den andra termodynamikens lag om ökad entropi behövde man, ansåg han, en "intelligens" i det studerade systemet för att kunna sortera i oordning eller brus det som är nödvändig för att skapa ordning och meningsfullhet: information.

Naturens kamp mot entropi och dess resultat kaos är ständig, livet och människan skapar, utformar och bygger ordnade och relativ ordnade (34) strukturer och system.

Ett sätt att bemästra kaos är att hitta en viss grad av ordning i själva kaoset, men bara den ordning som är möjligt att lokalisera, allt beroende på den kunskap man behärskar. När detta ordningsarbete möjliggör information med värde, betyder det att man har lyckats koda en ansamling samordnade meddelande samt i dess regelverk meningar och logiska strukturer. Ansamling av meddelande och dess strukturer sker dessutom i olika nivåer och samband, alla har betydelse för vad vi kallar informationsbehandling.

I fråga om ordning och dess framträdande som orsaken till information måste framställas någon föreställning om vad vi menas med ordning. Ordning upplevs i en mångfald av situationer och sammanhang, rummet och tiden, punkterna på en linje, partikels rumsliga rörelse, talens ordning m.m. Ordning som upplevs på organisk nivå kan också beskrivas, t. ex. livets, växandets, språkets, kunskaps eller medvetandets ordning.

I den relaterade dynamiken mellan kaos och ordning, (kosmos) är frågan om ordning alldeles för omfattande, för att definiera ordning i relation till vad vi eftersträvar är det därför bättre att fråga oss hur vi uppfattar ordningen.

Våra föreställningar om ordning är beroende på vår förmåga att uppfatta likheter och olikheter, det finns mycket som visar i vår perception att synen och övriga sinnen fungerar genom att välja ut likheter och olikheter: om vi lägger märke till en plötsligt rörelse fångas rörelsen snabbt av ögonen relaterad till en bakgrund. Synfältets centrala del ger dock en mycket finare urskiljning av särskilda former som är relativ konstanta: medan bakgrunden avslöjar förändringarna, det är synfältets centrum som ger detaljerad information om till exempel en konstföremål. Mycket tyder på att perception börjar med insamlandet av olikheter som primär data, vilka sedan används till att bygga upp olikheter: Ordningen i perception fortskrider genom olikheter och skapande av likheter mellan dessa olikheter.(35)

I tänkandet sker liknande process. Den börjar med bildandet av kategorier i form av:

• Urval (samla isär)
• Hopsamling (samla ihop)

Kategoriserings nästa steg är att de saker som har valts ut på grund av sin olikhet gentemot bakgrunden samlas utan hänsyn till deras inbördes olikheter med varandra. Bestämning av likheter och olikheter kan emellertid fortsätta på fler nivåer för att "förfina" kategoriuppdelningen.

När vissa olikheter får större betydelse och man bortser från andra, eller när man väljer ut vissa likheter och struntar i andra, förändras kategoriuppdelningen. Kategoriuppdelning är en dynamiskt mental process.

Skapandet av nya kategorier är beroende av vår perception och eftersom processen kan vara ytterst kreativ kan vi i detta sammanhang införa ordet intelligens men inte som något måttbegrepp utan ur sin ursprungliga rot ur latinets intelligere som betyder "samla in mellan" eller något i likhet med uttrycket "läsa mellan raderna". I detta fall definierar vi då intelligens som den mentala förmågan att förnimma det som finns någonstans mellan bakgrunden och olikheter för att skapa nya kategorier i kreativ handling.

Ordning och kategorier kan bildas med stöd av ett regelbaserat system. Systemet får instruktioner och /eller program som följer regelverket till punkt och pricka. Systemet har i så fall inte den intelligens som definierades i ovanstående meningen. Men det är möjligt att acceptera en bredare definition av intelligens eller andra intelligensformar än dessa som relateras till de mänskliga i skapade av ordning. I så fall kan det finnas någon grad av intelligens i ett:

• Beslutsystem
• Autonomsystem
• Reproducerande system
• Språksystem
• Kunskapssystem
• Inlärningssystem

 I de studier som behandlar begreppet ordning, kan termen klassificeras i åtminstone två kategorier:

• Deskriptiv ordning: en raket har en färd att fullfölja utifrån koordinaterna som kan vara inbyggda i ett program inuti raketen
• Konstitutiv ordning: beskrivning av konstitution och utformning av ett observerat fenomen.

När ordning observeras utifrån en individens perspektiv säger man att den observerade ordningen är en subjektiv abstraktion av en objektiv verklighet, men på samma sätt kan då påstås, att det objektiva är observatören som med sin medvetenhet bestämmer ordningens natur på verkligheten: Tolkning av verklighet och en mångfald av dessa är egentligen en del av fenomen som bygger pusselbitar för skapande av ordningsstruktur. Föreställningen om ordning är i själva verket beroende av sammanhanget, detta tyder på att ordningen varken är subjektiv eller objektiv, ty när ett nytt sammanhang avslöjas framträder en annan föreställning om ordning.

Detta påstående, om olika ordningsmoment eller grad kan även förklaras med hjälp av Kuhns paradigmteori:

• Normal vetenskap ( eller etablerat makro IS) motsvarar en tolkat och etablerat ordning.
• Vetenskaplig kris orsakas av "entropi": som leder till institutionens kollaps.
• Ny vetenskap ( nya strategier inför nytt IS) en ordning av annan grad håller på att utformas.

Ett annat sätt att se på ordning och ordningsgrad är slump. Slump har en mycket låg grad av ordning, men den verkar efter olika experimentella försök inte hamna i total oordning, dvs det absoluta kaoset. Slumpen som en form av oordning kan belysas genom slumptal skapat av en dator: Den faktiska följden av ett slumptal skapas av en på förhand given följd av instruktioner med olika utgångspunkter i varje insats. I det sammanhang som inbegriper datorn, programmet och klockslagen är varje följd en ordning av låg grad. I frånvaro av en sådan följd skulle dock följderna vara av oändlig grad, men kan inte bestämmas med något ändligt antal olikheter. Ur detta perspektiv slumpen är inte lika med fullständig frånvaro av ordning, utan en viss ordning med lågt värde.

Ett lättare sätt att förstå ordning och dess variationer är att observera ordningen som en process för att koda information. Inkodning som sker i olika nivåer och kategorier av informationsbehandling.

Information som kodad ordningsvariation kan röra sig om så enkla saker som att numrera ett antal sidor i en bok, eller så komplexa som att förklara kvantfysiken som tillämpningsämne.

John von Neuman, ansåg att datorns viktigaste uppgift var att ordna data på önskat sätt. Han skrev en kod till ett program som kallades sort and merge dvs. "sortera och slå ihop". Koden hade helt enkel två listor som läggs ihop successiv tills den blir en alfabetisk ordning. Denna skenbart enkla process sparar enormt mycket tid vid klassificeringsarbete.

Claude Shannon hävdade i sin informationsteoretiska uppsats att hans arbete var en förklaring på hela frågan om information och dess tillämpning i mänsklig kommunikation. Shannons kommunikationsmodell beskriver information som ett flöde vilken via avsändare, informationskanal och mottagare, rör sig med en viss informationsmängd. Informationsmängden i flödet har en bestämd grad av oordning eller brus. Informationsflödets destruktiva element är bruset. Bruset kan vara rent tekniskt fel, strömavbrott eller avstånd. Bruset kan även uttryckas som kontextuellt, om informationen förbigås av mottagare eftersom informationsflödet saknade en viss grad av redundans.

Redundans i detta fall beskrivs som kodat mångfald, mångfald som kommer att fungera som ett skydd hos mottagarens grad av mottaglighet eller neutralisera brus i systemet i fall flödet skulle återanvändas vid ett annat tillfälle.

Problemet med informationsmängden är att ju mer redundans det finns i flödet i ett konstant informationsflöde, desto mindre plats för information finns och tvärtom. Ett annat aspekt i problemet med redundans är att man aldrig vet vilken grad av redundans som är nödvändigt för att en specifik mottagare skall erhålla den önskade informationen.

Hjärnan är beroende av den information som strömmar in via sinnesorganen men har samtidigt förmågan att dra slutsatser som överskrider den rent objektivt registrerade informationen som individen observerat under individens tids och rumsupplevelse, detta kan bero på att i individen också finns genetisk data som påverkar dess synsättet på verkligheten.

Dagens neurobiologiska syn på människans tankeförmåga vilar antingen på studier om samverkan mellan subjektiv och objektiv upplevelse eller en materialistisk observation av hjärnan som någon typ av "hårdvara" med inbyggd "mjukvara" även om dessa två komponenter kan vara mycket komplicerade.

Det som är tydligt känt från många experimentella försök är att hjärnan är beroende av den information som strömmar in via sinnesorganen. Informationen kodas och integreras därefter med den redan befintliga och kodade mängden information i hjärnan. Resultatet av processen kan beskrivas med stöd av följande "nyckelord":

• Perception
• Förståelse
• Inlärning
• Kunskap
• Tankeförmåga
• Abstraktion
• Kreativitet
• Värdering

Många av dessa försök har även bevisat existensen av två "parallella världar" i vår hjärna, dvs. vänstra och högra hjärnhalvan samordnar vår förståelse mot bakgrund av olika förutsättningar:

• Vänstra hjärnhalva har analys, språk, logik och matematik som primärdomän.
• Högra hjärnhalva har bild, rytm, färger, drömmar och helheten som primärdomän.

Den genomsnittliga hjärnan som helhet anses nu, klara oerhört mycket mer strukturer, ordning och information än vad som beskrevs i läroböckerna för forskarstuderande om hjärnans förmåga under 60-talet.

Robert Ornstein (36) fann att personer som mer eller mindre uteslutande tränats till att använda enbart ena sidan av hjärnan i allmänhet är relativt oförmögna att använda den andra även om situationer krävde den sidans aktivering. Betydelsefullare var emellertid Ornsteins upptäckt när båda hjärnhalvor stimulerades till samarbete i en viss individ: hjärnprestationen blev inte fördubblade utan effekten utökades till mellan 5 till 10 gånger.

Studier som handlar om hur vänstra och högra hjärnan arbetar är väl kända, däremot nämns inte ofta att vår hjärna även består av en övre och en nedre del med specifika funktioner. Den övre hjärnan; hjärnbarken är en produkt av evolutionens senare fas och tar huvudsakligen hand om de intellektuella eller medvetna aktiviteterna. Den nedre hjärnan har hand om det autonoma eller undermedvetna funktioner så som instinkter, känslor, blodtrycket, biokemiska balanser, matsmältningsprocessen etc.

Ur ovanända perspektiv om delhjärnor som fungerar som distribuerade IS i samverkan, har den finske hjärnforskaren Matti Bergström följande resonemang: Med utgångspunkt från Kantors mängdlära kan man dela upp matematikens värld i begreppsparametrar: ordning och mängd. Ordning är ett mikrotillstånd och svarar exempelvis mot molekylernas beteende i en gas. Dessa uppträder i tids och rumsdimension i form av rörelseimpulser, hastighet och riktning. Mängden däremot är ett makrotillstånd och svarar i gas exemplet mot helhetsbegrepp som tryck, volym och temperatur. Delarna och helheten uppstår visserligen ur materien men samtidigt kan de uppträda var och en för sig. De är åtskilda fenomen men ändå samverkande. Det som Bergström beskriver är välkända egenskaper inom kvantfysiken, men varför inte observera biologins värld och dess arbete exempelvis i människans hjärna:

• Med förmågan att fungera på del- nivå, sekventiell eller syntaktisk.
• Som utformar världar i helhetssyn genom vårt medvetande.

Neurovetenskaps forskaren Karl Pribram(37) fördes fram en epokgörande teori: Hjärnan utför på ett viss stadium av sin informationsbearbetning sina analyser på frekvensnivå. Detta sker vid förgreningspunkterna mellan nervcellerna, inte inuti dem. Konsekvenserna av teorin är att hjärnan arbetar på ett holografiskt sätt.(38) Denna slutsats kan bekräfta teorin om hjärnan som en holografisk processor, där helheten finns även i delarna och de andra successivt delade delar fast i gradvis och mer suddigt representation. Den holografiska förklaringsmodellen innebär att hjärnan först uppfattar ett objekt på en suddig helhetsnivå, därefter kodar hjärnan fram skarpare konturer och så småningom konkreta föreställningar genom en frekvensanalys av mottagna vågor. Frekvensanalys som bearbetas med en redan existerande tolkningssystem: vår uppfattning av tid och rum, två dimensionsbegrepp som egentligen inte existerar som åtskilda.

Medvetandet i hjärnan, som har hjärnstammen (mindre ordning mer potentiell energi) som energikälla utformas, utvecklas och utrycker sig via hjärnbarken. (ordning på högre nivå). Denna process startar i ett makrotillstånd som innebär en helhetsuppfattning och fortsätter med olika mikrotillstånd via vår tids- och rumsuppfattning.

I denna komplexa process för att behandla naturlig information är grad av ordning nästan ekvivalent med grad av sanningsvärde i informationsinnehåll och därav vår sätt att definiera informationsvärde.